Vi är alla barn i början..

Många barn behöver kämpa hårt för att känna sig älskade och värdesatta här på Jorden. Föräldrarna är ansvariga för att lägga grunden och ge de verktyg barnet behöver för att klara livet, och lära sig att stå på egna ben. Men då även föräldrarna inte har fått den grunden, så projiceras problemen vidare. Ända tills någon en dag bestämmer sig för att bryta kedjan..

Problemen som har varit, är att oavsett vad föräldrarna kämpar med eller tror, projicerar dom det på sina barn.
De är som små speglar som återspeglar deras förälder/föräldrars glädje och smärta, kärlek och rädsla. En förälder kan dölja sina smärtsamma historier, men deras barn lägger märke till, och lär sig av vad deras föräldrar känner och tror, om föräldern är medveten om det eller inte.
En del föräldrar tar ut sin egen skada och vrede på sina barn. De sätter barnet i fokus för sin ilska, och straffar helt enkelt för att de ser dem som svaga, på samma sätt som de känner sig svaga och maktlösa. I vissa fall är ilskan där, eftersom de vet att deras barn är starkare än de är. Denna typ av missbruk kommer att krossa ett barn, och få dem att känna sig omöjliga att älska. Det lämnar barnet kvar med en känsla av att om inte deras egen/egna föräldrar kan älskar dem, hur kan då någon annan?

Om du kämpar för att älska dig själv, vet att det som du har varit med om, inte handlar om dig. Det är många gånger en kedjereaktion, genom många generationer.
Och kanske upplevelsen som nu har kommit till dig, ger dig en chans att visa den styrka som ingen tidigare har haft. Du förstår att det aldrig handlade om dig och ditt värde, utan om ett gammalt mönster som tack vare dig, äntligen kan få en lösning. Genom din egen tro på dig själv, så bryter du en låååång kedja av förtryck. 

Om du är barnet och/eller föräldern, så vill jag att du ska veta att det finns alltid en väg..ALLTID. ❤️

Löften som bryts, skapar en misstro.
Löften som bryts om och om igen, förvandlar misstron till tro. En tro som säger att det är ingen mening att hoppas...

Det är aldrig för sent att välja om och göra ett nytt val.
Ett val där du väljer dig själv.
Ingenting utanför dig är starkare än kärleken inuti dig. När du lär dig att lita på dig själv tillräckligt mycket för att vara modig, låter du inte någon annan påverka kärleken till dig själv. Du kommer vara den som aldrig ger upp på dig själv, som aldrig slutar älska dig ... du kommer vara den som du litar på och alltid kan lita på. 
När du gör det, frigör du dig från alla andras påverkan och låter dig vara öppen för att ge och ta emot kärlek. Du kommer att förstå den kärlek som du verkligen förtjänar, eftersom du redan ger den kärleken till dig själv.

Du kommer att ramla, bli triggad och tro att du inte kommer någonvart. Men det är inte sant. Även om dina steg ibland är små och svåra att se, så finns dom där, om du tittar riktigt noga. ❤️

Våra sår ifrån barndomen påverkar vårt sätt att se på världen. När vi kommer från en uppväxt där vår ovillkorliga kärlek inte har tagits emot, tror vi själva att vi inte är värda den tillbaka. Detta skapar mönster där vi hela tiden sätter oss själva på avbytarbänken istället för att aktivt delta i och samverkar med omgivningen omkring oss.
Vi drar oss gärna undan från världen, för med oss själva, är den enda plats som vi känner oss trygga.

För att kunna bryta dessa mönster av separation, behöver vi hitta det som vi verkligen är, där vi aldrig är separerade från helheten. Vi behöver förstå att de utmaningar vi har gått igenom fanns aldrig där för att skada oss, utan för att hjälpa oss se vilken enorm potential vi håller i vår ovillkorliga kärlek som vi ville dela.

Vi kan läka ifrån de utmaningar det innebär att vara människa när vi ser våra mänskliga begränsningar.
Hur mycket vi än försöker att "bli bättre" faller vi kort.
Det är för att vi redan är bra. Vi kan inte förändra något som vi redan är. ❤️

Varje person som möts av ny information, startar en resa med den informationen där och då.

När vi hör något för första gången, så är det som att det vi hör sker just nu. Vi får möjligheten att titta på den just nu, även om det vi får veta kanske ”tidsmässigt” skedde för väldigt länge sedan, eller har ännu inte tagit en form så att vi kan se den.

För att göra det lite tydligare så skapar vi en form. Formen av ett år från januari-december.

När person nummer ett hör något för första gången i januari, bearbetar han/hon den informationen under större delen av året, och har kommit en bra bit in i sin förståelse i början av september.

När så nästa person hör samma information för första gången i maj, så startar deras resa där och då och informationen bearbetas under större delen av året, och hon/han har kommit en bra bit in i sin förståelse i slutet av december.

När den tredje personen hör samma information i augusti så startar deras resa där och då, och tack vare person nummer ett och två så kan nu informationen bearbetas i en snabbare takt och de har också kommit en bra bit in i sin förståelse i slutet av december.

Service till Själv.

Ur ett negativt jag-perspektiv finns behovet att framhävda sig själv, och jaget kommer att se det som att det ligger före andra människor. Det ser året som ett lopp, att komma först fram och att de ligger främst i detta linjära tänkande. De människor som kommer i kontakt med dessa människor får ofta en känsla av att de måste jobba i kapp, och att de inte är lika smarta som dom som kom på eller såg informationen före dom. De hamnar då lätt i att inte våga uttrycka eller prata om det som är ny information för dom, ur känslan just detta skapar att inte duga eller att se dum ut. Om de trots allt vågar ställa en fråga, så möts de många gånger av inget svar eller att det där är gammal information som du hittar här eller där, eller det där har vi redan koll på. Polariseringen av vi och dom är ständigt närvarande, och de perspektiv som oftast saknas i detta agerande är förståelsen, tacksamheten och ödmjukheten för att andra människor har gått före...

Service till andra.

Ur ett positivt jag-perspektiv finns förståelsen att året är som en cirkel där allting sker här och nu, och jag ser att det är här den personen befinner sig just nu. Just nu så har den här informationen väckt något som hon/han inte kände till tidigare.
Initialt så sker det ofta någon sorts känsla av upprymdhet när vi får information om något nytt, och behovet att dela med oss eller att få upplevelsen bekräftad infinner ofta sig.

Att då kunna svara ann på denna upprymdhet utan att framhäva sig själv, blir en naturlig service sprungen ur kärleken av expansion.
Tacksamheten att andras information har kunnat nå mig för att kunna delas till dig, som har nått dig för att kunna delas till andra, skapar känslan av gemenskap. En gemenskap som lyfter, bygger och stärker våra band med varandra och vår omvärld.