Lidande.

Alla våra drömmar är desamma, i olika uttrycksformer.

Alla våra drömmar har i sin kärna ingredienserna av kärlek och lycka, och det finns ingen större Skapare än kärleken i hela Skapelsen. Allt börjar med kärlek, och om vi vågar fullfölja, slutar allt med kärlek.

Många vågar inte gå djupare och möta det tryck som drömmen skapar och föredrar att springa ett annat håll, vilket håll som helst bara de slipper känna någonting. Men hur kan vi uppnå en dröm om vi inte vågar känna?

Det tryck vi känner är en påminnelse om vad vi drömmer om, men som vi i vår okunnighet har misstagit för en påminnelse om vad vi inte har, och därför kallat till det för ordet "lidande".
För att leva drömmen måste vi möta vad vi kallar "lidande", och lyfta locket och gå djupare.

Där under "lidandet" ligger det oändliga utrymmet varifrån allt skapas. Där under "lidandet" kommer du till en plats som håller alla möjligheter, och det är härifrån som vi kan få vägledning, inspiration,  känna, se och leva drömmen vi så länge längtat efter.
När vi kommer igenom till "den andra sidan" igen så kommer vi märka om drömmen vi drömde var sann för oss.

Om inspirationen finns kvar med sin lugna närvaro, vet vi att den är sann, om den "försvann" så var det något vi trodde att vi drömde om, och är nu befriad ifrån den.

Skillnaden på vad som driver på oss och själva skapelsen.

Vi skulle kunna göra en lite enklare liknelse med vatten.

Hur ska vi kunna känna och uppskatta hur det känns att dricka om vi aldrig varit törstiga?

Många av oss har idag tillgång till vatten när vi känner att vi behöver dricka, innan vi blir törstiga.
Så vi har svårare att känna tacksamhet för många saker, då vi bara kan "plocka dem direkt från hyllan" så att säga.
Men något som ingen, oberoende av ursprung kan plocka direkt ifrån hyllan är vår dröm om lycka och kärlek. För de står inte på någon hylla i affären, utan befinner sig under känslan av trycket/saknaden som vi kallar "lidande".  

Törsten är den som driver på oss men det är inte den som släcker vår törst, för törsten kommer alltid att vara törstig. Det som befriar oss är att se törsten för den drivkraft den är, men som i sig själv inte innehåller själva svaret. 

Saknaden är den som driver på oss men är inte den som skapar vår dröm, för saknaden kommer alltid att sakna. Det som befriar oss är att se saknaden för den drivkraft det är, och som i sig själv är ett verktyg, en påminnelse för att nå fram till drömmen.

Med all Kärlek
Camilla