Lidande.

Smärtan vi känner är en påminnelse om vad vi drömmer om, men som vi har misstagit för en påminnelse om vad vi inte har, och därför benämnt det för ordet "lidande". 

För att kunna leva drömmen behöver vi möta det som vi kallar för "lidande" och lyfta på locket och gå djupare.
Där under "lidandet" ligger det oändliga utrymmet varifrån allt skapas. Där under "lidandet" kommer du till en plats som håller alla möjligheter, och det är härifrån som du kan få vägledning, inspiration, och känna och leva drömmen du så länge längtat efter.
När du kommer "upp" igen så kommer du märka om drömmen du drömde var sann för dig. Om inspirationen finns kvar där med sin lugna närvaro, vet du att den är sann, om den "försvann" så var det något du trodde att du drömde om, och är nu befriad ifrån den.

Många människor vågar inte se eller känna trycket som drömmen skapar. De springer helst ett annat håll, vilket håll som helst bara de slipper känna.

Men hur ska du kunna nå en dröm om du inte vågar känna?

Vi skulle kunna göra en lite enklare liknelse med vatten.
Hur ska du kunna känna och uppskatta hur det känns att dricka om du aldrig varit törstig?

Många av oss har idag tillgång till vatten när vi känner att vi behöver dricka, innan vi blir törstiga. Så vi har svårare att känna tacksamhet för många saker, då vi bara kan "plocka dem direkt från hyllan" så att säga.
Men något som ingen, oberoende av ursprung kan plocka ifrån hyllan, är vår dröm om lycka och kärlek.
För de står inte på någon hylla i affären, utan befinner sig under känslan, trycket av det som vi kallar "lidande".  

Törsten är den som driver på oss men det är inte den som släcker vår törst, för törsten kommer alltid att vara törstig. Det som befriar oss är att se törsten för den drivkraft den är, men som i sig själv inte innehåller själva svaret. 

Med all Kärlek
Camilla

Jag är så tacksam för ditt stöd för att kunna fortsätta skriva som en service till alla, och din donation uppskattas mycket!  
Med kärlek och djup tacksamhet, Camilla.