Släktminnen.

Inkvisitionen.

Inkvisitionen Inkvisitionen

Det är förståeligt att det finns en rädsla för att utveckla en för stark intuition, då det inte var så länge sedan vi blev dödade för den kunskapen. Under inkvisitionen så mördade den katolska kyrkan över 4 miljoner kvinnor för att dom hade en intuition.
Någon som sa sig veta något, utan att ha en vetenskaplig grund eller en fysisk förklaring hur de kom på vad de vet, förklarades vara en häxa.
Kyrkan visste vad de gjorde. Du hade hittat din egna personliga kraft.
Vad händer om alla människor har den här personliga kraften?
Vad blir då min (katolska kyrkans) kraft värd?
Om ingen har kraften och jag kontrollerar den, så blir min värd så mycket mer..

Detta hot gjorde att vi la intuitionen ”på hyllan” och den glömdes så sakteliga bort.
 
Den här upplevelsen ligger fortfarande kvar hos många, djupt begravd. Och inte bara hos dem som faktiskt upplevde den utan också som ett släktminne.

(Påven har i ett publikt framträdande bett om ursäkt för vad den katolska kyrkan gjorde under inkvisitionen)
 

Jesus korsfästelse.

Precis som Inkvisitionen kan påverka oss än idag så är Jesus korsfästning också ett exempel på ett sådant släktminne. Det finns många olika släktminnen och det som de har gemensamt är att de kommer från svunnen tid. (Här refereras tiden som linjär för att lättare förstå).
Denna typ av minnen påverkar och håller oss ibland tillbaka i livet. Vi kan uppleva det som att även om vi känner att det mesta är på plats, så finns det något som gnager i bakgrunden. Och det är inte alltid helt lätt att komma på vad det kan vara. Minnet kan dessutom vara helt omedvetet men det påverkar ändå beslut vi tar idag.

Jag har själv upplevt flera släktminnen. Ett av dem handlade om den enorma rädslan för att vara i min fulla potential och kraft. Det fanns ingen naturlig förklaring ifrån mitt liv idag. Men jag var helt övertygad om att jag skulle bli dödad eller förföljd och behöva leva ett liv i exil om jag skulle dela med mig av all min kunskap.
Den här rädslan var så verklig när den pågick, att det kändes just då som att jag varit med om den igår. 

Så jag förstår att många släktminnen påverkar oss mer än vad vi kanske tror är möjligt.
Det går att komma åt dem genom att balansera vårt energisystem, och det kan vara en tröst att veta att vi inte behöver uppleva dem igen eller ens veta vilka de är för att kunna släppa dem. 
Vi behöver alltså inte bara läkning i detta liv för att komma vidare, utan också läka det som har skett tidigare.
Då vi alla är länkade tillsammans så behöver vi inte ens ha upplevt det själva, men genom ”mormor-mormors-mor”, så har vi fått det via ”bröstmjölken”.

Det är också ganska vanligt att människor idag pratar om hur de helt plötsligt vid en viss ålder blivit rädda för något som de tidigare inte varit rädda för. Det som troligtvis händer då, är att ett släktminne kickar igång..