Sanningen.

Skillnaden på att se saker och ting positivt, och sanningen.

Skillnaden mellan att se saker och ting positivt och att lyssna till vår egen sanning skapar ibland en konflikt för oss själva.
Vi tror att en händelse ska utveckla sig på ett visst sätt, att vi tvekar att möta sanningen när vi ser den. Vi vet att konsekvenserna för att veta någonting säkert, förändrar situationen vi står i.
Oavsett om vi blir positivt överraskad eller chockad över vad vi lär oss, så ser vi exakt vad vi behöver för att fortsätta framåt.
Trots att vi ibland kan vara rädda för vår egen sanning, så erbjuder den en klar förbättring över våra negativa/positiva spekulationer.
När vi hör sanningen försvinner förvirringen och det finns inget ifrågasättande eller tveksamheter. Sanningen i sig själv är meningsfull utan ytterligare bevis..

När någon delar sin sanning så borde vi alltid vara förlåtande, då den hedrar både den som delar och den som får ta del av den. Att hålla tillbaka den, är lika oärligt som att ljuga när det vilseleder en annan människas bästa väg framåt.
Att dela sanningen kommer antingen att sätta oss fria, eller dra oss närmare tillsammans, och det finns en ödmjukhet i sanningen när den delas från en plats av villkorslös kärlek.

Vår Sanning kommer så småningom att ses för vad den är, ovillkorlig kärlek, när vi ödmjukt presenterar den som vår egen sanning. Sanningen kräver alltid urskiljning och vi behöver använda både vår visdom och vårt intellekt. När vi är förvirrade, tvivlar eller ifrågasätter, har vi inte hört sanningen.

Att dölja vår Sanning innebär att vi har karakteriserat någon annan som ovärdig att veta den. Vi litar inte på dem med vår Sanning, eller vi förlorar något om de känner till den. Det som verkligen händer är att vi förlorar något av oss Själva när vi förnekar vår Sanning. Bara i vår Sanning kan vi bli älskade precis som vi är. ❤️