Ovillkorlig Kärlek.

Hur långt jag än vandrar, kommer jag alltid tillbaka till dig.
Din oskyldiga natur, som med sin blotta närvaro gör livet till en lek.
Högt vi svävar och djupt vi dyker,
lika lätt och naturligt som en ny morgondag.
I denna tid och i detta rum känner den
ovillkorliga kärleken igen platsen som sitt ursprung.
Ur källan dricker vi av det överflöd som skapats,
som en hyllning, en eufori av glädje till vilka vi nu tillhör.

Det vi egentligen så lätt förlorar oss själva i är rädslan.. Vi människor vill med våra sinnen så gärna romantisera kärleken och lägga den utanför oss själva, samtidigt som vi gör oss själva livrädda för att verkligen uppleva den fullt ut i mötet med andra.
Kanske för att vi tänker att om vi upplever den, riskerar vi också att förlora den. 

Är det då inte bättre att fått uppleva kärleken än att stänga den ute på grund av att vi inte tror att vi är kapabla att hantera situationen om den skulle ändra sig?
Om vi har älskat en gång, kan vi då inte älska flera gånger om? Kanske t.o.m. djupare och mer för varje gång? Kan kärleken verkligen ta slut? Kanske studsar den omkring och tillbaka till den som är redo och villig att våga ta emot den tids nog.

Jag vet att kärleken har en självklar och magisk plats inom oss alla och jag vet också att vi själva kan få den platsen att växa. Tyvärr kan det inre arbetet dock upplevas väldigt jobbigt, läskigt och smärtsamt ibland, vilket man kanske inte alltid är beredd på alla gånger. Men det som smärtar är inte kärleken, utan bristen på den.
Det är just där i de stunderna man kanske ska våga "förlora sig" i kärleken en stund och se vart det leder.
Det är kanske just där och då, när man tillåter sig att släppa all rädsla och kontroll som man hittar sig själv ännu mer.  

Jag fick ett mejl ifrån en tjej, som tackar så mycket för allt jag skrivit om narcissister och psykopater.
Hon tyckte att det hade hjälpt henne så mycket i arbetet med uppsatsen hon skrivit i skolan, och frågade om hon kunde nämna mig som referens.

Jag delar med mig av denna fina komplimang som ett "bevis" på att vi sällan vet vad våra goda gärningar gör, hamnar eller leder till.
Jag känner mig så tacksam, att jag fick veta att servicen med hemsidan verkligen hjälper. ❤️

Tycker du att det hjälper dig, det som du läser?
Jag är så tacksam för ditt stöd för att kunna fortsätta skriva som en service till alla, och din donation uppskattas mycket!  
Med kärlek och djup tacksamhet, Camilla.