Kammare 10.

Konst.

William Stevens
Chief Scientist
Classified Document No. 021797-12X-LG10

Målningarna är otroligt detaljrika och deras färg är briljant. Var och en av kammarmålningarna har en liknande färgpalett och konstnärlig stil. Vi har gjort en noggrann analys av både samtidiga och historiska artister som har komponerat eller målat i en liknande stil, och vi har hittat ingen. Denna stil är verkligen unik.

Du hittar hela texten i Kammare 1.

Poesi.

Nedströms

Öppna mig.
Ta mig från här till där.
Låt vinden blåsa
mitt hår och jordens hud beröra mig.

Öppna mig som brutna flaskor
som inte innehåller någon dricka
men som ändå tycker sig värdiga för sopmannen.
Öppna mig till de klaner från vilka jag gror.
Är de färgerna separerade, kastade isär
som minnen av berusning?
Öppna mig till Afrika, Asien, Amerika, Australien.
Öppna mig som ett paket
av mysterium lämnat kvar på din tröskel
i skrattets sötma.

Öppna mig till den grymt gjorda linsen av kärlek
som skriker för att vara av mänskliga händer
och läppar.
Öppna mig till ögonkastet
som tröstar främlingar som den mjuka ouvertyr
av en sörjande duva.

Är visdomen av hästar min
att utnyttja?
Är muskel av vargar
laglös eller fårens healer?
Är ögons svarta opal
den saknade länken vi alla söker?

Öppna mig till författarna till den här upptrampade vägen
och låt dem smaka på det igen.
Ge dem fläckar av ryktet och den ruttna
slummen som väntar nedströms.
Visa dem slöseriet med deras klocka.
Den grunda viriliteten som utrotar.
Den skam som överträffar examinationen.

Öppna mig till idolerna av lathet.
Låt mig stirra med öppen mun på herdarna
som vänder oskuld till rädsla.
Är planen av krypskytten att ocivilisera
den kraftlösa fläcken på huden
som växer obeveklig för smärta?

Öppna mig till pigmenten
av detta land som den ursprungliga synden inte kan förklara.
Låt dessa symtom gå
som döda, gula löv famlar
i snabba, skuldlösa strömmar nedströms.

Nedströms där slummen
ligger i väntan.
Nedströms där idolers gravstenar
är halvt begravda i lerigt regn.
Nedströms där djurspår
aldrig ses.
Nedströms där
linsen av kärlek rengörs med röd vävnad.
Nedströms där herdarna
driver sin flock och slår på trummorna
lovande en ny flod som aldrig kommer.

Nedströms där lever 
en del av mig som är förseglad som ett papperskuvert
med tjock tejp.
Den tittar på floden som undersidan av en bro
väntar på att falla om förseglingen bryts.
Att dyka in i strömmen när jag är öppen
av någon oförsonlig osynlig hand.
Att dras nedströms
i gravitationen av tusen sinnen
som helt enkelt tappat bort sin väg.
Tusen sinnen som förvrider floden
bort från jordens sötma
in i gruvans schakt av människans girighet.

Så det måste vara.
Så det måste vara.

Öppna mig till vänligheten
av ett barns ömtåliga hand när det sträcker sig för att bli hållen.
Låt det trösta mig
när min bro faller och de snabba, ofullständiga strömmarna
dra mig nedströms
där alla saker förlåtna är förlorade.
Där all saker förlorade är förlåtna.

Vad som hittas här

Vad som hittas här
kan aldrig bli formade av ord.
Rena krafter som blanda utan jämförelse.
Liksom drömmar outtalade när de först vaknade
av ett sorgligt ljus.

Vad som hittas här
kan halta med en fot på kanten
och den andra på trottoaren
i någon ojämn gång
väntande på att bli gömd i skratt.

Vad som hittas här
kan öppna den snabba rörelsen av gardiner
som hölls i bergsvindar
när långa skuggor tumlar över likt juryn
av natten.

Vad som finns här
kan alltid hållas i glittrande ögon.
Vända av tystnadens verktyg av tålamod.
Liksom känslor hysta för så lång tid
har stjärnbilden gått förlorad.