Psykopaten.

Psykopaten kännetecknas av att han inte har något samvete. Hans liv handlar om att tillfredsställa egna behov, vilket blir på andra människors bekostnad. Egen vinning är det som gäller i alla lägen. Han har alltid uttalade narcissistiska drag, men det är mer än ”bara” narcissism. Dessutom är det mycket vanligt att psykopaten även har rejäla drag av borderline personlighetsstörning. Kärnan i psykopati har beskrivits som en illusion om att man är mycket bättre och kan mycket mer än vad som i verkligheten är fallet. Personen är manipulativ, kylig och har ingen medkänsla, är mycket hal, opålitlig och charmig. Psykopaten känner ingen ånger eller ängslan, och är oansvarig, impulsiv, och okontrollerad.
Detta antisociala beteende startade redan i barndomen, ofta med ungdomsbrottslighet och mångsidig kriminalitet som följd.

Kännetecken på en psykopat.

En första vink man ibland kan få, är hur vederbörande blir när han inte får som han vill. Att vara väldigt trevlig i medgång men inte alls i motgång är vanligt vid psykopati.

• Talför/ytligt charmig
• Förhöjd självuppfattning/grandios
• Behov av spänning/blir lätt uttråkad
• Patologiskt lögnaktig
• Bedräglig/manipulativ
• Saknar ånger och skuldkänslor
• Ytliga affekter
• Kall/bristande empatisk förmåga
• Parasiterande livsstil
• Bristande självkontroll
• Promiskuöst sexuellt beteende
• Tidiga beteendeproblem
• Saknar realistiska, långsiktiga mål
• Impulsiv
• Ansvarslös
• Tar inte ansvar för sina handlingar
• Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden
• Ungdomsbrottslighet
• Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning
• Kriminell mångsidighet

Gemensamt för alla personlighetsstörningar är en ovilja att se och ta sitt personliga ansvar.

Självbilden.

Ett av de viktigaste dragen som gör psykopaten till det den är, är egocentriciteten. Och den är total.
Denna självcentrerade inställning genomsyrar psykopaten i allt och gör att den ser sig som överlägsen alla andra och en känsla av att vara unik på ett sätt som saknar motstycke hos den övriga mänskligheten.
I sin egen värld blir psykopaten den enda verkligt levande och alla andra utgör endast ett slags levande föremål utan värde.
Att tillmäta dessa ”föremål” några rättigheter blir med psykopatens synsätt helt ologiskt, liksom att tillstå att dessa kan ha rätt i någonting, att de skulle kunna veta bättre eller att psykopaten skulle vara tvungen att ta hänsyn till dem.
 
Dessa ”föremål” har satt upp regler, normer och lagar åt sig själva. Sådana regler, normer och lagar kan bara gälla för dem själva, men aldrig för psykopaten.
 
Föremål skall kontrolleras och det gör psykopaten med den rätt som följer på att vara den enda riktigt levande människan. Kan inte denna kontroll upprätthållas, drabbas psykopaten på olika sätt av dessa bångstyriga föremål och deras regler eller illvilja, och därför är de fiender mot vilka psykopaten måste föra en ständig kamp. Att vinna varje sådan strid upptar all uppmärksamhet, legitimerar varenda lögn och ställer "långsiktiga" mål i skuggan. 
Här bör inskjutas att när man säger att de saknar långsiktiga och realistiska mål bedömer man dem efter mänskliga måttstockar. Vill man förstå dem, kan inte sådana användas. Ur deras perspektiv finns dessa "långsiktiga" och "realistiska" mål i högsta grad, och de yttrar sig i att parasitera och att utvecka sin livsstil till en konst.
Allt psykopaten gör blir därför helt rätt, och det finns inget utrymme för skuldkänslor, skamkänslor eller dåligt samvete.

Var gång han/hon vinner en framgång bekräftas och förstärks den grandiosa självbilden lika mycket som behoven, och aldrig grumlas bägaren av smolk för att detta skedde på andras bekostnad, tvärt om. Därför finns inget utrymme för empati för medmänniskor och inte heller någonting som kan frambringa olustkänslor för vad han/hon ställer till med gentemot andra.
Ur psykopatens synvinkel är det inte dennes fel att andra misslyckas, förlorar kampen och lider skada och därför försvaras handlingarna energiskt. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick.
Det krävs ett känsloliv för att veta vad en "kick" är, men det krävs inget för att använda ordet i rätt sammanhang. Psykopaters "kick" är aldrig särskilt stark. Häri ligger förklaringen till psykopaters omvända känsloliv. 
Det omvända känslolivet kan beskrivas som att titta på ett foto. Vi ser alla färger, sinnesstämningar, vad vi upplevde och kan tänka att dit skulle jag vilja åka igen, och planerar kanske för en ny resa i framtiden. Psykopaten ser ett negativ, det är allt.

Patologiskt lögnaktig.

För en psykopat finns det inget värde i sanningen. Lögnen är avsevärt mera framgångsrik. 
Psykopaten bygger sig falska identiteter och spelar på människors känslor, öppnar dörrar till deras innersta och får dem att känna tilltro. Men allt är falskt. Allt är lögner. 

Psykopaten är en mytoman, men till skillnad från den äkta mytomanen har han onda avsikter. Allt han företar sig skall gagna honom på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i denna egoismens tjänst.
Bland de vanligaste lögner som kommer från en psykopat är att tala illa om andra. Inte sällan anklagas dessa för olika former av moraliska brister eller klandervärda beteenden och handlingar. Sådana lögner är inte bara till skada för den som förtalas utan direkt förödande för den som får höra dem. Dessa lögner har nämligen ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva sin egen förträfflighet. Därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den raka motsatsen.
Då vi har en tendens att tro på det vi hör, utan urskiljning, så lyckas psykopaten att vända många människor mot dig.

Den som en gång har börjat att ifrågasätta en psykopat får snart höra en annan variant, som ändras lika plötsligt om även den nya utsagan ifrågasätts. 
Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra.
Det är inte så att han eller hon alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning på ett framgångsrikt koncept. Lögnerna behöver inte alltid uttalas utan kan genom ett handlande påvisa hur självisk och osympatisk du är. Försöker du sedan att handla på samma sätt som verkar vara ett vinnande koncept, vänds det också emot dig. Du kan aldrig vinna mot en psykopat!

Den otränade åhöraren blir förvirrad, och ovan som den är vid att en person ständigt ljuger om allt, börjar den ofta tvivla på sig själv i stället för på psykopaten. Vem förväntar sig meningslösa lögner, som det ju ofta är, och vem förväntar sig att de uttalas med lugn och säker stämma utan darr på rösten och utan att man ser minsta oro hos lögnaren att han ska avslöjas?

Ibland kan lögnerna kännas underhållande och där föds nog en del av den "charm" som vi översätter det till i vår värld.  Att kolla båda sidorna av en historia gynnar oss bäst i det här läget.

Lögnerna i relationen.

I en relation är det synnerligen vanligt att psykopaten förtalar partnerns anhöriga och vänner. Dessa lögner uttalas gång på gång och som vattnet urholkar stenen, har snart dessa lögner lett till att partnern slutar umgås med tidigare vänner, syskon och föräldrar. Därmed är partnern isolerad och lättkontrollerad och helt i psykopatens våld. Därefter startar ett systematiskt nedbrytande av partnerns självuppfattning och självtillit. Den sanna sidan av psykopaten blir nu uppenbar, nedsättande okvädningsord, explosivt humör, misshandel, ibland våldtäkter och otrohet mitt framför ögonen på partnern, med mera.

Lögnerna på arbetsplatsen.

På en arbetsplats handlar det mycket om lögner om arbetskamrater, både inför de andra och inför chefen. Chefen får också höra hur förträfflig psykopaten är, hur skicklig den är på arbetet och i alla andra sammanhang. Psykopaten påstår ofta att det är han/hon själv som gjorde det och det, fast det i själva verket var någon annan som utförde sysslan. Inte sällan börjar psykopaten efter en tid betraktas som skrytsam. 

Att se bakom masken.

Eftersom psykopaten alltid kommer i konflikt med andra, dras också andra in i dessa konflikter. Då levererar psykopaten en uppsjö av lögner om den som psykopaten ligger i konflikt med. De som får höra dessa lögner är allt från offrets vänner (i den mån sådana finns kvar), grannar, arbetskamrater, chefer, läkare, socialassistenter, poliser och domstolar, för att nämna några exempel. 

Otaliga är de berättelser som handlar om att psykopaten är den som blir trodd i stället för offret. Skälet är bland annat att så få är tränade i att se bakom masken. 
Det är inte heller många som förväntar sig att personen (som är så "trevlig") kan vara en psykopat. Och de flesta har endast en diffus uppfattning om psykopati och personlighetsstörningar och det är inte heller något som människor i allmänhet funderar över såsom något vanligt förekommande. Man tvivlar således inte på den så övertygande och charmerande psykopaten. 

Manipulation eller?

Psykopaten som plötsligt inte står för vad han (eller hon) har lovat utan gör precis tvärt om, är det impulsivt? Nej, det är det naturligtvis inte. Han eller hon menade aldrig vad som lovades.
Vid en konfrontation kring detta kan han (vanligtvis) plötsligt fara ut i hot och affekter, är det impulsivt? 
Nej, det är bara taktik, ett överrumplande skrämskott, låt vara att han är kapabel att sätta sina hot i verket.
Ett fysiskt slag som kommet som en blixt från en klar himmel, det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat.

Psykopaten som plötsligt och utan synbar anledning överger arbete och familj och försvinner från orten utan att säga något om varför eller vart det bär hän, är det impulsivt? 
Arbetet betydde ingenting och familjen kände psykopaten inte för mer än för vilka andra saker som helst. Familjen var bara en rekvisita som inte längre behövdes och kunde kastas bort när bättre möjligheter visade sig finnas någon annanstans. Är det impulsivt? Nej, inget betydde någonting efter att det hade spelat ut sin roll.
 Psykopaten som hänför oss och visar sig tycka precis som vi, ha samma värderingar, samma intressen, smak och vanor visar plötsligt upp en helt annan sida. Vi har då förbrukats, eller kanske helt snärjts i psykopatens nät. Är det en impulsiv kovändning? 
Nej, det är bara den sanna sidan som psykopaten visar fram när den inte längre behöver döljas för att utnyttja oss! Den snälle trevlige personen som plötsligt svänger om och avslöjar sig som en sadist, skoningslös bedragare, våldtäktsman eller mördare gav inte efter för impulser. Det var bara den nödvändiga förklädnaden som kastades av.
 
Det impulsiva som vi tycker oss se, är inget annat än den ena halvan av den fulla sanningen.  

Psykopaten och samvetet.

Det finns inte längre några påbud, inga regler och inga inre sanktionsmöjligheter. Allt är tillåtet, för det finns inget samvete och därmed inte heller någon grund för eller förmåga att känna ånger, skuld eller skam. Det enda som nu styr är huruvida beteendet kan antas öka den egna "lusten". (Märk väl att ordet lust inte kan jämföras med den känslan vi känner, utan används endast som ett ord, för att försöka förklara hur det "ser ut" när vi tittar på det)
Här har vi kärnan i psykopatibegreppet, det vi måste förstå för att kunna föreställa oss hur en psykopat fungerar och hur annorlunda de är i jämförelse med oss själva inuti.
På utsidan har vi ofta en bild av Hannibal Lecter i filmen Lammen tystnar som jämförelse.
Det är här som vi misstar oss..

En psykopat kan utan att blinka överväga att döda sin egen partner eller t o m sina egna barn om han tror att det skulle gagna honom. För att förstå psykopaten bör vi alltså utgå från personlighetsstrukturen som utmärks av brist på skuld- och skamkänslor, brist på ånger, brist på djupare empati och brist på sympati.
Psykopaten ser därför ingen anledning att bry sig om andra människors behov vilket öppnar för i princip vilket beteende som helst. Den andre och dennes känslor är en ovidkommande faktor, den personen ”finns” inte psykologiskt sett. När andras känslor och behov är ovidkommande kan man utan samvetsbetänkligheter göra vad man själv tycker sig ha mest nytta av. Att man även har bristande impulskontroll och oförmåga att förutse och bry sig om konsekvenserna av sitt beteende gör inte saken bättre.

Trossystem och myter som gör att vi inte ser psykopaten.

- Det är bara kriminella människor som är psykopater.
- Det är bara emotionellt svaga personer som råkar ut för narcissister och psykopater.
- De som råkar ut för dessa personer måste vara korkade, jag skulle aldrig gå på.....
- Alla har rätt till en andra chans.
- Det är svårt att lära en gammal hund sitta.
- Om jag inte kommer överens med en person, så måste det vara mig det är fel på.
- Alla människor som är mestadels trevliga, är ju trevliga.
- Man är alltid två som träter.
- Alla människor kan förändras.
- Alla människor är lika mycket värda.
- Vi skapades alla lika inför Gud.

Jesus sa: Ett bra träd kan aldrig bära dåligt frukt. Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. På samma sätt visar en god människas ord på den godhet som finns i hennes hjärta, medan en ond människas ord avslöjar den ondska som finns inom henne.

Är alla som begår brott psykopater?

De som faktiskt skäms över sig själva och känner skuld och ånger för sitt beteende, plågas av sitt samvete och av att de gör andra människor illa. De är såldes kriminella men har inte denna form av personlighetsstörning. Förutsatt naturligtvis att känslorna är äkta. Många psykopater är skickliga på krokodiltårar och på att spela falsk ånger eller vad som kan krävas för att t ex beveka kriminalvården att släppa ut dem i förtid. Till den förbrytare som upplever äkta ånger, är det just det som skiljer honom från psykopaternas skara och han är mycket mer människa för sin ångest och sina skuldkänslor. Skuldkänslor och ånger kan, rätt hanterade, vara en avgörande faktor för att åstadkomma en beteendeförändring. Men om man inte har någon upplevelse av rätt eller fel, inte plågas av att man orsakar andra människor lidande, inte kan känna ånger, skuld, medlidande eller sympati – varför skulle man då bry sig om hur ens handlingar påverkar andra? När vi vill korrigera andra utgår vi vanligen från att personen skäms och vi försöker använda den känslan som motor i processen. Psykopaten skäms emellertid inte alls, så glöm det i hans fall.

Beskrivningen av psykopati för lätt tanken till vad man förr rätt och slätt kallade ondska. Huruvida de berörda ska betraktas som sjuka eller moraliskt defekta har diskuterats i evinnerliga tider. Straffrättsligt utgör psykopati inga undantag från huvudregeln om att vi alla har ansvar för våra handlingar, och en person med psykopati döms därför till fängelse och inte till rättspsykiatrisk vård.

Kan man skydda sig mot psykopater?

Förutsättningen för att ha en chans att skydda sig är att man i tid inser när man kan ha med en psykopat att göra. En del av dessa är välklädda, vältaliga, synbarligen framgångsrika personer som vant rör sig i samhällets övre skikt. Sådana personer brukar man som bekant inte misstänka för svekfullhet, bedräglighet och kriminalitet i första taget. Efter att ha läst detta hoppas jag att du kommer att reagera på signalerna i tid när du möter en psykopat. Förhoppningsvis så tidigt att han eller hon inte hinner ställa till det för dig eller
t.o m förstöra ditt liv.
Vår förståelse av andra, brukar vara ganska egocentriskt färgad. Vi utgår gärna från att folk är ungefär som vi. Så om vi inte själva har för vana att lura andra människor eller förstöra deras liv så föreställer vi oss inte att andra gör det. Misstag. Många är mycket mer annorlunda skapade i sitt inre än du anar, men en del förmår dölja det väl. Den vanligaste kommentaren från de som blivit grundlurade av en psykopat är sannolikt ”men han var ju så trevlig, inte kunde jag ana att…”. Jo, vi bör absolut ana, men då måste vi veta vad vi ska reagera på.

Kan man behandla psykopater?

"Mycket har prövats men resultaten är långt ifrån övertygande. Psykopatens personlighet är i allmänhet mycket stabil och resistent mot påverkan, och det finns inget vetenskapligt stöd för behandling av den psykopatiska personlighetsstörningen i sig. Möjligen kan intensiv och systematisk behandling reducera våldsamt beteende och återfall i brott. Å andra sidan finns misstankar om att psykoterapi ibland kan vara sämre än ingen behandling alls – psykopaten lär sig litet mer om hur andra människor tänker men bryr sig inte mer om dem än tidigare med påföljd att han snarare blir en något skickligare psykopat.
Det är för övrigt svårt att få en psykopat att medverka till behandling. Och varför skulle han det? Varför låta sig behandlas när man inte har problem? Det är ju de andra människorna, samhället och samhällets normer som är problemet! Psykopaten är vanligen nöjd med sig själv och inser inte sin känslomässiga torftighet och allt elände han ställer till med."  Källa: Michael Rangne, specialist i psykiatri.

Tycker du att det hjälper dig, det som du läser?
Jag är tacksam för ditt stöd för att kunna fortsätta skriva som en service till alla, och din donation uppskattas mycket!  
Med Kärlek och Tacksamhet, Camilla