Jordliga relationer har sitt ursprung i jagets behov. 

Vi försöker tillfredsställa oss själva genom att anpassa oss och göra det som förväntas av oss i varje given situation. Allt för att vi tror att vi vinner något på det, antingen känslor eller materiella saker.
Vi jagar konstant efter något, och det känns som att vi aldrig hinner med det vi eller andra har föresatt att vi ska göra. 
Vi gör det för att vi tror att det är så här det ska vara.
Vi tror oss inte ha något annat val..

- Men se hur världen ser ut! Varför ska jag förändra något när ingen annan gör det? - Varför ska jag bry mig om någon annan, när dom inte bryr sig om mig?

Vi känner oss helt maktlösa och gör vad vi kan för att döva smärtan det skapar i oss. Oftast i en massa göranden. Om vi håller oss sysselsatta så tror vi att vi kan skapa en förändring.
Vi blir som mänskliga robotar som frågar med färdiga meningar -Hur mår du? och svarar som det förväntas av oss.
- Jag mår bra.
Att leva i en nära relation tillsammans med en mänsklig robot blir fullt av innehåll, men väldigt
innehållslöst. 

Själsliga relationer har sitt ursprung i den ovillkorliga kärleken.

Ett fyllt hjärta och ett öppet sinne ser alltid det som sker utan att döma. För hjärtat har förstått att vi alla är en, i många olika uttrycksformer. Frågar du denna person något, får du ett ärligt och genuint bemötande. Ett relaterande som skapar nya möjligheter för relationen att växa.
Du möts av en förståelse där inget behov finns att förändra eller förändras. För skapelsen som lever genom dig, är perfekt precis som den är.
Den ovillkorliga kärleken omfamnar och släpper lika lätt som våra andetag. Den har ingenstans den måste gå, eller någonstans den måste vara. Den lever här och nu, och låter livets under öppna sig för dig lika lätt som en fjäder för vinden. Den ser och känner med en intensiv närvaro och låter oss uppleva det som kroppen inte ens trodde var möjligt. Liksom en tavla låter den få oss att bli till i varje ögonblick och låter oss utvecklas för varje steg vi tar.
I själsliga relationer ger den utrymme för varandras växande och varande. Att ge av hela sig, i ett autentiskt tillstånd, blir lika naturligt som att solen går upp..