Det Kollektiva/Genetiska Sinnet.

Rädsla har ingen makt över upplysta tankar.

I dessa tider då dom" lägre" energierna trycks fram ifrån sina olika gömställen, kan det vara svårt att skilja på vad som är jag och mina tankar, och vad som tillhör det kollektiva/genetiska sinnet.
Vi kan känna det som att vi sitter i en berg o dalbana, som svänger än hit och än dit, och förhoppningsvis hamnar vi inte i diket. (Självklart inte.)
Ena stunden känner vi av det kollektiva, och undrar om vi har ändrat livsuppfattning helt och hållet, och i nästa stund så befinner vi oss på en kärleksfull plats inom oss själva.

Det här betyder inte att du håller på att bli tokig, utan att du antingen befinner dig på olika energinivåer, eller känner av dem helt enkelt. Hur eller hur, så ska allt integreras iallafall :)

Vi kommer alltid känna av det kollektiva då vi alla är sammanlänkande av ett nätverk.
Urskiljningen vi behöver göra, är om vi tar det som information eller fakta?