Det andliga fordonet.

Det mänskliga instrumentet består av tre huvudkomponenter: Den biologiska (fysiska kroppen), den emotionella och den mentala. Dessa tre distinkta redskap för uppfattningen, utgör tillsammans den individuella andens fordon som den interagerar med tiden, rymden, energin och materians fysiska dimension.

Det finns så många olika aspekter ifrån vilka vi kan uppfatta och titta på en händelse.
Så utan att bedömma eller dömma något som bra eller dåligt, rätt eller fel, ljust eller mörkt, så hoppas jag att du finner inspiration i det som resonerar med dig.

Håll i din inre styrka och stå fast vid den.

Vi höll en dröm att älska en annan utan några villkor. Många av de framsteg vi gjorde var att se hur vi i vårt mänskliga fordon misslyckades. Allt vi behöver ta med till det Gudomliga är vår tacksamhet. Allt annat som tillhör det mänskliga fordonet har ingen plats där. Vi kan lämna alla våra rädslor vid tröskeln, och kliva in. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken!

Vår största rädsla för att verkligen kliva in i oss själva, ligger i att om vi ger upp allt, vad har vi då kvar. Och vad innebär det att ge upp allt?
Det hela handlar egentligen om vem Du vill vara. Du har ett val.
Men det är inte förrän vi blir medvetna, som vi aktivt kan medskapa det vi väljer att uppleva. Annars förlitar vi oss på flocken, arbetsgivaren, en dömande Gud, regering m.m för att de ska se oss och bekräfta allt det hårda arbete vi har gjort. Ironin i detta är att i en flock, så syns du inte. I en flock kan ingen utmärka sig för då utmanar du ledarna av denna hierarki, om det så är en regering, din arbetsplats, eller andra sociala ställningar. Du förväntas följa de riktlinjer som flocken har satt upp "för allas bästa".

Så för att kunna minnas den du verkligen är behöver du stå på egna ben. Du behöver bli Mästaren över ditt eget liv. Mayakalenderns visdom påvisar 20 olika sätt att transformera de upplevelser vi har, för att bli integrerade i oss själva.

När ni har läst det här, kommer vissa av er att känna att det där gör jag redan, och vissa av er kommer känna,
fy så läskigt.

Till er som känner att det där gör jag redan, vill jag dela med mig av lite visdom.
Människor är rädda, väldigt rädda för dem som känner sig själva. Ni har en särskild kraft, utstrålning, magnetism och karisma som kan locka andra ur samhällets fångenskap.
Varje geni som har lärt känna sitt inre blir svår att införliva i vårt samhälle, för de kommer alltid att vara en omstörtande kraft.
Den stora massan vill inte bli störd, även om de lever på minimum. De är vana att leva så, och vem som helst som inte lever i detta minimum blir en främling.

Fortsätt att lägga energin där din passion finns och följ ditt levande hjärta. Var stolt över dig själv och vet att de som fortfarande är rädda är inte ditt ansvar. Det kan vara svårt att "begränsa" sig själv när man har känt sanningen och den skatt som man så gärna skulle vilja dela med sig av. Dela den med de människor som uppskattar den, och lägg sedan resten på dig själv. Den omsorg och tid du lägger på dig själv, ger du automatiskt till helheten, och även till de som är rädda, då vi alla sitter ihop energimässigt. Så om du just nu inte kan "nå ut" till den fysiska världen, så vet att det du skapar i ett rike, balanseras i alla de andra. <3

Till er som känner, fy så läskigt så vill jag med största ödmjukhet säga att det är helt ok att vara rädd. Men jag vill också visa dig att rädslan du känner är inte din egen utan en del av strukturen i en flock. För att Hierarkin ska kunna hålla ihop flocken måste de kväva individen, den måste göra dig rädd för att våga gå din egen väg. Så bilden du har av dig själv kommer inte ifrån din egen erfarenhet utan ifrån andras åsikter. Den har gett dig en personlighet, en trevlig personlighet, snäll, mycket bekväm, mycket lydig. Hierarkin vill ha slavar, för makt kräver lydnad.

Om du nu istället känner att du blir inspirerad, så använd den kraften till att bryta dig loss från alla föreställningar och pålagor och gå ut som en fri människa och lev ditt liv så som du vill leva det. Ett steg i taget..Innifrån..

Jag kan säga dig att det du tror att du förlorar, är ingenting du skulle sakna. Du som en mänsklig varelse försvinner inte, men däremot alla dina begränsningar som håller dig tillbaka från att vara fantastiska Du.
En unik varelse med enorm potential att lämna ett avtryck som blir bestående. Du visar genom din "demonstration" vad som är möjligt, och ger nästa Generation möjligheten att få starta ifrån högre mark. 

Med all kärlek
Camilla