Skillnaden mellan inåt och utåt.

När vi strävar efter någonting säger vi till oss själva att vi saknar någonting. I vår strävan agerar vi i det yttre för att göra en skillnad. Om så skillnaden gäller oss själva eller andra.
Vi försöker nå någonting som vi just nu tror ligger utanför vår förmåga. 
I vår strävan tappar vi kontakten med oss själva och agerar utifrån de uppfattningar som många gånger inte är våra egna. Vi gör det, för att vi tror att det är så livet fungerar eller för att vi alltid har gjort så, eller för att "alla andra" gör så. 
I vår strävan kämpar vi på och tror att det är så man gör för att få någonting gjort. I vårt i många fall krampaktiga kämpande, förlitar vi oss på tidigare erfarenheter, det vi ser och med vilja kan påverka, och stänger ute den del utav oss själva som sitter inne med alla svaren.

När vi följer så lyssnar vi inåt till vad vi verkligen vill och önskar. Vi följer vår entitet, ande, själ, högre själv till det som verkligen gör oss lyckliga. I vårt inre hittar vi den naturliga vägvisaren som genom hjärtat vägleder oss till den vi verkligen vill vara, och inte till den vi kan bli. Genom att följa, tonar vi in till det överflöd som vi annars skulle känna oss avskurna ifrån, och får mycket mer "gjort" på kortare tid, då "beslutsvägen" inte behöver gå igenom ett genetiskt sinne/kollektivt medvetande för att se om det passar eller inte. Och synkroniseringar ökar vilket gör att vi "springer på" det vi behöver istället för att jaga efter det. Vi fylls då med en genuin känsla av mening och syfte som inte tar energi, utan snarare ger energi.

Det naturliga tillståndet som Universum består av är varande. Att uppleva saker och ting som de är och att leva i och ur detta överflöd. Utveckling är en naturlig del utav evolutionen som hela tiden upplever mer och mer av sitt eget varande. Genom att lyssna, får vi tillgång till detta överflöd och återknyter kontakten med all den visdom och kunskap som inget bibliotek på Jorden kan tillhandahålla.