Din dagliga Mayakalender.

På Ton 13 stiger vi upp till högre mark. Högre medvetenhet förändrar hur vi ser på saker. Vi kan känna en förändring av vår identitet när vi ser vårt eget från ett högre perspektiv.

Jordens period har lett oss att se att vi är En med Moder Jord i både Anden och i det fysiska. Varje element i jorden har en mening och ett syfte för helhete. Från mikro till makro finns det bevis på en gudomlig design.

Stigande med ett högre medvetenhet om allt som är vackert om Moder Jord, kanske vi känner igen mer än de fysiska gåvorna hon erbjuder, och mer än den kunskap hon delar. Skaparen menade att vi skulle veta att hela hennes skönhet och substans är ett levande budskap om att "Jag älskar dig".

Jorden banade vägen för en ny mänsklig upplevelse av livet på Moder Jord. Vi blev guidade för att se att när vi älskar tillbaka, är vi En i ljuset som jorden projicerar till oändligheten. Nummer 13 representerar Skaparens heliga gåva av samverkan, och löftet att ingripa i resan till vårt gudomliga öde att veta Skaparens kärlek.

Vad skulle skälet vara till skapandet av Skönhet om det inte fanns någon att se eller erkänna helheten av den? Människan placerades i mitten av den, och i början bodde vi nära Moder Jord. De inhemska folken i världen, är de sista utposterna till dem som uppstod i en avsikt att gå skönhetens väg, en avsikt att vara En med skönheten, livet och medvetandet i alla saker.

De som världen uppfattar som de mest intelligenta och kunniga, har dragit människan längre och längre bort från den intima upplevelsen av Jorden som vi en gång visste. Förr så gick vi bara på jorden. Nu navigerar vi på en konstgjord konstruktion av jorden som försöker räkna ut den snabbare vägen från här till där. Vi är nu även skilda från jordens naturliga formationer som återspeglar våra egna upp och ner. Och vilket bra syfte ledde till utformningen av en gregoriansk kalender som stängde av Människan från Ljusets rytm och mönster, som naturligt skulle dra vår Medvetenhet till en Synkronisk Erfarenhet? Vad var meningen med att skilja oss från den gemensamma erfarenheten av Tid med Moder Jord? 

Hennes rörelser beräknades för att dela början och slutet. Jorden var utformad för att stödja Människans erfarenhet av Dualitet, så vi kunde uppleva våra cykler av Transformation, som tydligt återspeglar våra "Före" och "Efter". Förvirring är fortfarande anställd av Människans lägre medvetande som ett medel för att dela och erövra för avsikten av världslig vinning. Människan blir "Frälsaren" genom en intention att urskilja den gudomliga sanningen för oss själva.

Cherokee´s dagsymbol, floden, kallar oss för att vara en i floden av gudomliga andar. Vi kallas för att se tiden i dess helhet, som mätbara upplevelser som naturligt skulle dra oss emot medvetenheten av vår egen skönhet, och på sätt multiplicera Skaparens kärlek till överflöd.

Maya är refererade till herrar av tiden. De såg det korrekta måttet på tid, tillräckligt viktigt för att hugga i sten, och skulle förbli som ett mått på "tiden skapad för varje gudomligt syfte". Inget blev förbisedd i Skaparens design. Vi fick sätt att mäta Tiden av stjärnorna. Precis som en klocka, är banor av himmelska kroppar som rör sig runt solen bildade av hjul i hjul. Vår tid återställs till noll med varje stigande sol som synkroniserar vår inre biologiska klocka till en dag, en enda enhet av erfarenhet. 

Moder Jord är centrum för vår dynamiska upplevelse som gör att vi kan se ALL tid från en "framtid" till ett "förflutet" till en "nutid". I hennes rörelse tillåter Moder Jord oss att urskilja och registrera en livstid av erfarenhet.

Allt vill ses och erkännas. Den högsta visionen som människan kan erkänna i sig är att vi, liksom Moder Jord, utbyter kärlekens ljus genom skönheten vi skapar.

Jorden hjälper oss att komma ihåg hur Skönhet påverkar oss. Skönhet kallar på oss och stannar oss i våra spår. I sitt meddelande om ovillkorlig kärlek vill vi ingenting mer än att se och bekräfta den. Jordens period hjälpte oss att se att våra andar får näring genom att vara närvarande i ögonblicket. Den vägledde oss för att se att vårt förhållande till Moder Jord var tänkt som ett kall att älska. Människan var avsedd att påverkas och utvecklas genom den dynamiska skönheten av Jorden.

Moder Jord är Skaparens Konstverk. Hon är mer fantastisk än något fotografi eller rörliga bilder i en video. Hon lever, andas, och är en kärleksfull, rörlig skapelse av skönhet. Precis som hon delar sin kärlek genom universum så kallas vi till att leva, andas, älska och skapa skönhet vart än vi går.

Jordes vägledde en period av "Ljuset" av inkommande inspiration. Osynligt inom oss själva, har kärleken och skapelsens ansträngningar skett inom oss. 
Vi drömde om vårt Själv, upphöjt till en högre medvetenhet om vår kärlekskraft och vår makt att skapa kärlek, genom vår egen avsikt. Ett frö av vårt nya själv har blivit konstruerat, sett och bekräftat för vad det kunde vara, och hur det skulle förändra vår mänskliga erfarenhet av livet på jorden.

Dagen av uppstigning är en tid att fira. Vi står på en ny topp av medvetenhet, öppna för nya drömmar med ännu högre horisonter framför oss. Idag genom ett personligt erbjudande, är vi intonade med Skaparen. 

Vi har förberett oss för en ny resa genom "mörkret." Vi har fortfarande inte fått all den visdom vi kan veta om Moder Jords kärlek. Vi är beredda på nästa period av "mörker" - tillämpningen av vår inspiration, som kommer att slutföra vår förståelse, genom visdom av en personlig upplevelse.

Vi är beredda att träda in i hundens period, dagsymbolen som kan lyfta vår medvetenhet ännu högre till den ovillkorliga kärleken som är centralt för skapelsen. Eftersom hunden kommer att leda tillämpningen av kärlek, som förstorades av Moder Jord, kommer vi att uppleva vår egen manifestation av skönhet. Den 9:e månaden i Mayakalendern, kommer att slutföra vår lektion om att skapa kärlek, och hunden kommer att leda oss till den 10:e månaden av manifestation. Det nya livet kommer att förvandlas till en ny Blomning av Anden.

Vi har så mycket att se fram emot, och vi kan förvänta oss nya kärleksutmaningar när vi gör vår nästa klättring av andlig tillväxt. Återigen, kan vi förvänta oss att nå våra gränser vid misslyckande. Det vi kan göra då, är att erbjuda vårt Själv till mörkret av det okända. Låt det som är okänt få vara okänt, och det kommer åter igen att bevisa, att vi aldrig kunde nå slutet av all kärlek som finns att veta. När vi firar en ny början, kan vi se detta som skönheten i både vårt mörker och i vårt ljus.